KÄRA LILLA KRUMELUR.. JAG VILL ALDRIG BLIVA STUR.
Nittonhundrasextioåtta.
Krumelurpillret måste ha legat i gröten.
Min dotter frågade:
Mamma, kan du inte börja blogga?
Hmmm... Mamman tänker.
"Jag har en blogg"... som jag i och för sig inte skrivit i på ett år.. eller två.. eller nåt. Och som jag inte minns lösenordet till.. eller vilken mailadress jag använde. Eller vilken domän.
"Men den var ju så sorglig, mamma." Underförstått, den handlade ju om din bipolaritet.
Humpf.
"Du skriver ju bra."
Mamman blir glad igen.
Så..
Ni är Hjärtligt Välkomna till min nya, ickebipolära blogg!
Och min kära, älskade dotter.. Jag förväntar mig att du ivrigt och lustfyllt ska kasta dig över varje inlägg.
Puss
Vilken klok dotter du har :-) Klart du ska välja glädje och mod, kram!
Ja, visst har jag.
Ni har rätt.
Kram!