Ont i magen.
Jag har ont i magen.
På höger sida, om någon skulle undra.
Jag kan inte sova.
Och jag kan inte gå upp efter en värktablett eftersom jag har riktigt ont. Eller hämta varmvattenflaskan.
Mamma gav mig varm mjölk om natten när jag hade ont i magen. Och så skulle man ligga på mage, sa hon.
Mammor kan sånt.
Men ingen mamma här. Inte till mig, i alla fall.
Jag kan berätta en saga för mig själv.
Det distraherar kanske.
Alla sagor jag berättade för min syster, när vi krupit ner i sängarna, hade liknande tema.
Det var en gång... ett litet barndjur som lever i sin djurfamilj. (Vi säger kaniner den här gången). En dag springer barnet ut och leker med sina kompisar. De leker kurragömma vid skogsbrynet och den lilla kaninen, (Brun-öga säger vi att han heter i den här sagan), springer vilse i sina försök att hitta det bästa gömstället.
Han springer längre och längre in i skogen. Han är rädd. Han gör sig illa i benet. Han gråter.
Men då kliver en älg fram ur buskarna. Han är snäll. Han vet var Brun-öga bor, och han låter den lilla kaninen rida på hans rygg hem till de oroliga föräldrarna.
När de kommer hem är alla glada och det blir tårtkalas.
Snipp, snapp, snut... så är sagan slut.
Jag hade lite olika versioner för min syster. Det kanske var en liten björn som kommit vilse, kanske var det en räv som hittade honom, kanske gjorde han sig illa i armen eller på magen eller...
Där kom det igen.
Magen.
Jaha.
Ingen varm mjölk, ingen söt saga.
Men jag kan åtminstone lägga mig på mage och försöka sova.
God natt.
