Jag är en god Gud.
Jag har ett alldeles eget jordklot, befolkat av människor av olika folkslag. Kineser, japaner, indianer.. män och kvinnor.
Jag sköter kärleksfullt om mina människor. Och mitt jordklot. Jag vattnar och värmer och formar.
Mina små arbetare bearbetar jorden. De arbetar hårt på gårdarna. De diskuterar med varandra.. "vi skulle behöva lite regn till grödorna" eller "skörden är på väg att regna bort".
De ber den gode Guden om hjälp. Jag ilar.
Ibland har jag, trots egenskap av Gud, misslyckats lite grand. De behöver regn, och jag har kanske givit dem en liten flod. Eller en lite större flod. Och mina människor kan inte simma.
De blir trötta, arbetarna.
Därför har de skapat en vacker, avkopplande zen-trädgård. De sitter i te-husen och suckar av välbehag. Bron, med det lilla vattenfallet, är en mycket stillsam och trevlig plats för meditation.
De har byggt en taverna. Efter ett gott dagsverke sitter de där och pratar och skrålar och rapar. Som på vilken annan pub som helst.
I vissa fall drar jag mig ut i rymden för att få en typ av överblick. Jag har etablerat kontakt med en annan, inte riktigt lika god, Gud. Hon har ett mycket större klot. Mitt klot ser ut som hennes måne.
Inte kul.
Godfinger, spelar jag.
Ett beroendeframkallande spel.
Åtminstone om man är lika barnslig som jag.
